Firandet av högtider knutna till årscykeln och livsloppet, har idag liksom under förfluten tid, mycket stor betydelse i vår kultur, såväl för det sociala livet som för den enskilda individen. Högtidsfirandet är först och främst avbrott i vardagslivets mödor och erbjuder tillfällen för fest, umgänge och glädje. Att fira en högtid kan i vissa fall vara en manifestation av ett viktigt steg i livet för en enskild person, en familj eller en släkt. Det är också påfallande att firandet av högtider lever kvar som starka minnen, av både materiell och immateriell karaktär, blir till berättelser som upprepas, skapar samhörighet och referens-ramar och vårdas ömt.

Jul, påsk och midsommar är exempel på årshögtider som är behäftade med starka traditioner, ritualer, seder och bruk. Årets högtider följer kalendern och firandet upprepas således cykliskt, vilket är den bidragande orsaken till tradi-tionernas kontinuitet och stabilitet. Därmed inte sagt att årshögtiderna följer statiska mönster – nej, seder och bruk förändras ständigt och anpassar sig till tiden, samhället och omständigheterna. Det är just därför de överlever genom sekler.

”Livets högtider” är den gängse beteckningen för de högtider som är knutna till människans livslopp från vaggan till graven, det vill säga dop, konfirmation, bröllop, och begravning. Till livets högtider räknas också födelsedagar, i synnerhet jämna sådana, och årsdagar av bröllopsdagen, i första hand silverbröllp, 25 år, och guldbröllop, 50 år.

Årets och livets högtider har präglats av den sociala miljö i vilken de firats. Folklivsforskarna under 1900-talet har i stor utsträckning ägnat sig åt att utforska festsedernas utformning i bondemiljö, mera sällan i borgerlig eller högreståndsmiljö. Förklaringen torde vara att man förväntade sig finna ålderdomligare och mer ”genuina” seder och bruk i den folkliga kulturen.Det är därför särskilt intressant att i denna bok beskriva högtidsfirandet på Grönsöö, en välbevarad herrgårdsmiljö i Kungs-Husby socken i södra Uppland vid Mälarens strand.