Håkan Gullmets skildrar krig och häxprocesser på 1600-talet i sin bok. Livet för bokens huvudpersonen Lea-Mareta från Gottesbohl var allt annat än lätt. I boken bjuds läsaren med en resa långt tillbaka i historien - till 1600-talet.

Trettioåriga kriget var den största katastrofen som drabbat Tyskland genom tiderna. År 1618 fanns 20 miljoner människor i Tyskland, men folkmängden hade gått ned till 15 miljoner år 1648, vilket betyder 25 %. Andra världskriget 1939-1945 krävde 34 miljoner offer, dvs. 6 %. Hur kan då 25 % förklaras? På slagfältet vid Lützen låg 7000 stupade som samlades i nära 100 massgravar. Likadant var det vid Breitenfeld. Svenskarnas största motgång var slaget vid Nördlingen år 1634 med 20 000 stupade och tillfångatagna, de flesta tyska legoknektar. Även om man summerar alla fältslag kommer man inte upp till mer än 200 000 döda.

I allmänhet strävade fältherrarna att undvika fältslag eftersom slutet kunde vara helt förödande. I stället marscherade arméerna med sina väldiga trossar genom Tyskland gång på gång. Där en sådan dragit fram var som om en flera kilometer bred ångvält farit över landskapet. Allt var genomplundrat och alla hästar och all boskap stulna. Ibland var även byarna brända och människorna bortflydda. Knektarna var böndernas värsta fiender. Ibland stannade armén i fältläger eller i vinterkvarter. De var krävande med hungersnöd, farsoter och pest och dödligheten var fruktansvärd. Svenskarna kringrände och belägrade stad efter stad och krävde stora lösensummor ifall staden ville undgå ödeläggelse. På så vis stärktes krigskassan som även Frankrike betalade stora summor till. Vid en plundring slog de ned allt i sin väg, våldförde sig och stal allt värdefullt. Det sista året av kriget hade svenskarna tre plundringsarméer. Wrangel plundrade svårt områdena kring Bodensjön samt i Bayern och i Böhmen. Köningsmarck plundrade Prag på Lillsidan väster om Moldau. Den blivande kungen Karl X Gustav försökte ockupera och plundra resten av Prag.

Allt fördes till Sverige som krigsbyte: exempelvis djävulsbibeln från 1200-talet. Djävulsbibeln är skriven på 160 åsnehudar. Den väger 75 kg och är 90 cm hög och 50 cm bred. namnet har den fått av djävulsbilden med gripklor på både händer och fötter.