Drömmar kan vara formativa. Tre Kimopojkar växte upp med drömmar om ett liv ute i ”den stora världen”; två emigrerade till Nordamerika. I Håkan Eklunds debutbok Samtal i gränsland (2019) finns den enas berättelse, den andras hittas i den här boken – plus en handfull unika livsöden. Utdrag ur Eklunds egna förverkligade utlandsdrömmar skymtar också mellan raderna i de samtal som förts.

Det handlar om människans eviga strävan efter sitt dagliga bröd, kanske också äventyr – att gräset ofta tros vara grönare någon annanstans. Ibland kan det vara så. Det var många som 1916 flydde undan ryssarna över Kvarken, i boken möter vi två sådana old-timers som fick ett bättre liv i God´s country. Den första generationens invandrare hade det oftast kämpigt, för efterkommande led gick det bättre.

Innan spåren försvinner är också en påminnelse om alltings förgänglighet. När timglaset runnit ut är människornas berättelser borta, liksom skogarnas tusenåriga livsmiljöer där många arbetat. Om ingen tar tillvara berättelser i text och bild, eller förvaltar ett naturarv på ett förnuftigt sätt, raderas spåren ut, det gäller både unika landskap och människors livsöden. Idag har de flesta aldrig vandrat i orörd naturskog, varken i Amerika eller i Finland. Om de fragment som finns kvar inte räddas, är också de spåren borta – ekologiskt sett ett förskingrat arv.

De flesta har också tappat kontakten till våra tidigare generationers uppoffringar och vedermödor i Amerika där de exploaterades hänsynslöst av resursstarka storbolag – i gruvor och skogar. Många betalade med sina unga liv och ligger begravda i okänd jord. Deras historia förblev oskriven.

Innan spåren försvinner är en roadtrip i tid och rum, aktuellt och berörande – trots att historiens vingslag passerat. De vingslagen har inget bästföredatum.