"Knivskarp. Hédi Frieds bok om Förintelsen är en blivande klassiker." - DN

"Diamanter av visdom." - DI Weekend

"Årets viktigaste bok." - Tara

"Frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester." - Kommunalarbetaren

"Det här är en bok att älska ... fantastisk i sin enkelhet." - Corren

"Ska du bara läsa en bok i år, läs den här." - Fokus

"Bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt." - Kyrkans Tidning

Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz?
Var man hungrig hela tiden?
När förstod du att det pågick ett folkmord?
Kan det hända igen?

I över trettio år har Hédi Fried rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. Vittnesmålet om hur hennes familj deporterades från sin hemstad, och hur hennes föräldrar mördades i Auschwitz, har berört tusentals elever landet runt. Ofta är det i mötet med elevernas frågor som katastrofens omfattning blir som allra tydligast. Det är direkta, konkreta frågor som bottnar i en grundläggande känsla för humanism. Tillsammans hjälper de till att göra ett ofattbart skeende mer begripligt. Hédi Fried är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp.

Hédi Fried (född 1924) är författare och psykolog. Hon är djupt engagerad i att arbeta för demokratiska värderingar och mot rasism. Hon utgår i detta arbete från sina egna erfarenheter från Förintelsen. Hon föddes i staden Sighet och kom efter befrielse från koncentrationsläger i Auschwitz till Sverige.

"Få lyckas uttrycka sig så exakt som hon ... Hennes nya bok, Frågor jag fått om Förintelsen, låter titeln vända på perspektiven. Vad är det vi frågar om, vi som inte var där och inte förstår? ... Och vi behöver Hédi Fried, som är lättläst i ordets bästa bemärkelse. Hon måste ju ha svenska som andraspråk, men lyckas trots det vara en obegripligt begåvad författare med blixtrande klara formuleringar ... Frågor jag fått om Förintelsen är en pärla, en bok som förtjänar sin plats bredvid en klassiker som Viktor Frankls Livet måste ha mening (1968). Precis som han gör Hédi Fried knivskarpa iakttagelser: 'Hur klarade du dig?' säger många elever till mig. 'Jag skulle ha dött.' Man kan tro det, men det är ju så att inte ens att dö är lätt.'"
Lotta Olsson, Dagens Nyheter

"Bör vara obligatorisk i varje gymnasieskola för diskussion med pappa."
Fredrik Virtanen, Aftonbladets ledarsida

"När man öppnar denna tunna volym - tunna böcker kan vara tydligast av alla - trillar det ur diamanter av visdom ... Jag visade min 13-årige son Hédi Frieds bok och öppnade det tre sidor långa kapitlet 'Vad hjälpte dig att överleva?' En historiebok om Förintelsen hade aldrig fått honom att släppa mobilen och Netflix, men han ville läsa vad hon hade att säga."
Jan Gradvall, DI Weekend

"Årets viktigaste bok. Så stilla, och nästan försynt, vrålar det från boksidorna: 'Det här får aldrig hända igen!' Vi kan alla välja ondska eller godhet."
Kerstin Särneö, Tara

"Jag började läsa en mening, två meningar... och sedan var jag fast. Vi har hört om Förintelsen och vi har läst om den, men att läsa Hédi Fried är ändå som att få kunskapen och insikten på nytt ... frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne ... Min önskan är att alla, både skolbarn och vuxna, läser den här boken. Förtryck och förföljelse och klassificering av människor pågår med förnyat tryck. Hédi Fried skriver: Reaktioner mot orättvisor måste komma när dessa är i sin linda. De borde ha kommit i Tyskland i början av trettiotalet. Bara ett par år senare var det för sent. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester."
Catarina Berglund, Kommunalarbetaren

"Det är ibland de enklaste frågorna som är de svåraste ... På ett enkelt men inte förenklat vis berättar Fried om tiden innan, hur livsutrymmet långsamt krymptes för judar, gettona och tvångsförflyttningarna ... Jag brukar inte använda ordet viktig så värst frikostigt - det finns så många andra som gör. Men den här boken ÄR viktig. Livsviktig. För vaccinet mot att liknande saker ska hända igen verkar som sagt ha passerat sitt bäst-före-datum, och snabbt går det. Läs för era barn, läs för varandra, glöm aldrig vad fascism leder till. Det får inte hända igen, i vilken form det än tar sig till en början."
Rebecka Åhlund, Blekinge Läns Tidning

"Vartenda högstadium och gymnasieskola borde dela ut hennes bok till sina elever."
Negar Josephi, Expressen

"Så oerhört många överlevde inte för att kunna berätta De som faktiskt tog sig levande från dödslägren kanske inte orkade berätta. Men Hédi Fried har klarat det, och hon har gjort det med en klarhet som väcker ...ja, beundran är väl ett alltför svagt och slitet ord."
Mats Dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen

"92-åriga Hédi Fried är en av undantagsmänniskorna, de som är självlysande utan att vara flashiga ... Henne ska man lyssna på. Hon svarar så lugnt och klokt, med eftertanke men ändå konkret och gripbart. Det här är en bok att älska, en sån som man läser nästan mot sin vilja, när man väl börjat ... Hon ger så fina svar, ärliga och med lagom långa analyser ... Hédi Frieds bok är fantastisk i sin enkelhet. Läs den i skolorna, läs den hemma, låt hennes vittnesmål och kloka syn leva vidare. Hon säger att hon är hoppfull, trots allt, särskilt när hon ser på de unga hon träffar och hur de förändrats så att de nu är mer vetgiriga och intresserade, öppna i både hjärta och hjärna. Hennes svar på frågan 'Känner du igen dig i dagens flyktingar?' får vi heller aldrig glömma: 'När jag ser de skakande bilderna på rangliga, överfyllda båtar på Medelhavet ser jag mig själv sitta där.'"
Åsa Christoffersson, Corren

"Svaren snärtar av smärta och klarsyn. Ska du bara läsa en bok i år, läs den här."
Elsa Westerstad, Fokus

"För att vi ska hålla oss vakna och vaksamma behöver vi kunskap om vår historia. Men också om vår samtid och nutid. En förmåga att avslöja och ifrågasätta dem, som hävdar enkla svar på svåra frågor. Så bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt."
Göran Tonström, Kyrkans Tidning

"Varje gång jag läser henne blir jag lika tagen av hennes värdiga och sakliga ton."
Åsa Beckman, Dagens Nyheter

"En kuslig, nödvändig och hoppfull bok."
Birger Thureson, Dagen

Ur boken:
Drömde ni på nätterna?
Spontant skulle jag säga nej. Men det var inte likadant hela tiden, allting förändrades beroende på var vi befann oss. I Auschwitz sov vi de korta timmar vi fick sova som om vi hade fått en tegelsten i huvudet. Tungt och drömlöst, en sömn som inte gav vila. I arbetslägren blev det annorlunda. Visserligen var sovtiden inte längre, men drömmarna började komma. Vi drömde oftast att vi var hemma i familjens krets, och uppvaknandet var mycket smärtsamt. Jag drömde att jag promenerade på en solig äng hand i hand med min far, och han berättade just en historia när det skarpa väckningsljuset tändes och fars röst byttes mot de hårda tyska Aufwachen, vakna, schnell, fort, raus, raus, ut, ut... Jag försökte inbilla mig att det var drömmen som var verkligheten, och det dagliga slitet bara en ond mardröm ... Jag försökte balansera i den hårda verkligheten med fantasins hjälp.