Thomas kan se saker som ingen annan kan se. Tropiska fiskar som simmar i kanalen, det magiska som svävar kring Mrs. Van Amersfoort, den enorma skönhet som Eliza besitter, trots hennes konstgjorda ben. Han kan också se Jesus själv, som besöker Thomas ibland och säger: Du kan kalla mig Jesus.
Men Thomas ser sina föräldrar också, hur pappan slår mamman med sån kraft att änglarna gråter. Pappan förklarar att det är nödvändigt för att hålla huset gudfruktigt.
Med hjälp av grannen Mrs Van Amersfoorts vänskap, Elizas uppmuntran, Emil och detektiverna samt Thomas samtal med Jesus inser Thomas att en annan tro än den pappan har är möjlig. En tro som grundar sig i mänsklig sympati och medkänsla mer än allt annat. Thomas upptäcker också hur man uppnår lycka; genom att sluta vara rädd.
Boken har belönats med The Golden Owl Award, Gustav Heinemann-Friedens pris, Gyllene griffeln. Guus Kuijer har tagit emot Deutscher Jugendliteraturpreis, guld- och silvergrifflar och 2012 mottagit ALMA-priset.