Gustave Flauberts sista roman är en egensinnig historia om två kontorsslavar, som ger sig i kast med att beskriva och undersöka mänsklighetens samlade kunskap. Utan att de själva förstår det, urartar alltsammans till en farsartad encyklopedi över borgerlighetens idiotier och de intellektuellas banaliteter.

Detta är en svidande vidräkning med artonhundratalets hela upp lysningsprojekt, och vem är mer lämpad än Gustave Flaubert att hugga kniven i ryggen på de intellektuella?

I översättning av Monika Lundgren och med efterord av Sofi Qvarnström.


Pressröster

"Desto mer typiskt var det att det lilla bokförlaget h:ström nyligen gav ut Monika Lundgrens fina översättning av Gustave Flauberts Den eviga dumheten." - Johan Dahlbäck, Göteborgs-Posten.

"Romanen kan beskrivas som en farsartad encyklopedi över borgerskapets idiotier och de intellektuellas plattheter; den är både satir och parodi och man kan skratta gott åt Bouvard och Pecuchets ambition och aningslöshet, åt deras entusiasm parad med brist på metod, men där finns också en sympati, faktiskt en ömhet, inför nyfikenheten och de tvås längtan efter kunskap." - Mats Tormo, Norrbottens-Kuriren