Bevishantering har ofta avgörande betydelse för ett ärendes eller måls prövning och utgång. I den här avhandlingen undersöks vissa aspekter av hur bevisning bör hanteras i förvaltningsprocessen. Närmare bestämt avses myndighets och domstols utredningsskyldighet, bevisbördans placering och tillämpligt beviskrav. Exempel på frågor som behandlas är:
När är ett ärende eller mål så pass utrett att sakprövning får ske? Hur omfattande är utredningsskyldigheten? Finns det kriterier som påverkar utredningsskyldighetens omfattning och/eller innebörd? Finns det någon huvudregel, och i så fall vilken, angående bevisbördans placering? När kan en omvänd bevisbörda tillämpas? Vilket beviskrav gäller i olika ärende-/måltyper? Vilka överväganden kan vara relevanta när man tar ställning till vilket beviskrav som gäller? Vilken är den närmare innebörden av olika beviskrav?