Han var modernist och idealist, fantast och anti-fascist den danske diktaren och konstnären Gustaf Munch-Petersen (1912 1938). 26 år gammal dog han på slagfältet som frivillig i spanska inbördeskriget. Han råkade dö och bli känd som okänd soldat. Men det var för sitt konstnärskap han hade levt fullt och helt. Och det är hans dikter och bilder som håller honom levande.
Föreställningen om att allt kunde och borde vara annorlunda var drivkraften i Gustaf Munch-Petersens konstnärliga verksamhet. Längtan efter en helt annan värld löper som en vildsint underström i allt han företog sig. Säkert var det just detta behov att göra sig hörd och förstådd som kom honom att skriva också på svenska.
Gustaf Munch-Petersen var tvåspråkig från begynnelsen via sin svenska mor. Ett helt unikt verk i hans författarskap är diktsamlingen solen finns. Den är skriven i ambitionen att också få bli en del av den svenska lyriska modernism som han beundrade. När den nu utges för första gången i Sverige ackompanjeras den av några av hans målningar och teckningar, ett slags drömlika visualiseringar av hans verbala fantasi.
Utgåvan är resultatet av ett samarbete mellan en dansk och en svensk litteraturforskare. Martine Cardel Gertsen disputerade på en avhandling om Gustaf Munch-Petersen vid Lunds universitet; Anders Palm är professor i litteraturvetenskap vid samma universitet. (Centrum för Danmarksstudier, skriftserie nr 27)