Boken handlar om en svår period i albanernas historia. Det är en tid då inte bara pesten, utan även lagar, stiftade av den barbariska Car Dushanis, ville utrota den ursprungliga befolkningen i Iberdalen och i Drenica-området. Den serbiska härskaren dödade, plundrade, brände och rev ner alla albanska katolska kyrkor och katedraler. Han rev bl.a. ner den vackra heliga Tomait-katedralen vars stenar sedan användes till att bygga Zvecani-slottet. Detta genomfördes genom tortyr av albanska arbetare och byggmästare, som av Car Dushani blev tvingade till att bygga slottet. En av byggmästarna som upplever omänsklig tortyr där är Niku, en av huvudkaraktärerna i boken, samt hans fru Bardha, som kämpar för att överleva. Dessa två karaktärer blir i boken en slags symboler för stoicism och kämpande mot de vilda, barbariska härskarna. Förutom den dramatiska handlingen om albanernas kamp för överlevnad, är boken full med intressanta legender och etymologiska förklaringar