1600-talets första hälft är omvälvningens tid. Då grundläggs det moderna Sverige, då blir Stockholm huvudstad, då förvandlas adeln från medeltida jorddrottar till den nya stormaktens styrande skikt.
Det är också en tid av intensivt samspel mellan Sverige och Europa. Vallonska entreprenörer lånar ut pengar, handlar med koppar och säljer kanoner åt sin nya hemland. I Westfalen förhandlar svenska, tyska och franska diplomater fram den stora freden efter trettioåriga kriget, som kommer att prägla Europas maktbalans ända fram till Napoleonkrigen.
Det är dessa skeden och förlopp som är utgångspunkten för Gunnar Wetterbergs nya bok. Den fångar tidens dramatik i porträtt av några av samtidens viktigaste personer. Den upproriske bonden Olof Andersson i Lerviken, den mäktige kardinal Richelieu i Frankrike och den driftige affärsmannen Louis De Geer är alla det stormiga seklets män. Läsaren möter Johannes Rudbeckius, biskopen som samlade de ofrälse mot adeln och kriget, sida vid sida med Per Brahe, greven som skapade sig ett eget litet rike mitt i Sverige. Den lärde Johan Skytte, Gustav II Adolfs lärare, delar tidens scen med den råbarkade Albrecht von Wallenstein och kurfurst Maximilian av Bayern, det katolska lägrets viktigaste politiker.
I bokens avslutande del återvänder Gunnar Wetterberg till Axel Oxenstierna. Den här gången har biografin gett plats åt furstespegeln: vad kan 2000-talet lära sig av 1600-talets rikskansler, Sveriges främste statsman? Historien är inte bara dåtidens facit, skildringen av var allt så småningom landade. Den är minst lika viktig som berättelsen om människors handlingsvägar och val, som ibland kommer vår samtid mycket nära.
Det är den historien som gör 1600-talet levande.