I Sverige har det mystiska inom poesin tigit still sedan modernismens död, kanske med undantag av Ann Jäderlunds diktning. Gunnar Strandbergs diktsamling Växtsorg, djursång försöker presentera det oförklarliga som gömmer sig precis bakom realitetens tunna skal med en elegisk och existentiell vidöppen röst, och tar avstamp i människans plågsamma förvandlingar och den förunderliga kärleken.