I Ingenting är fördolt visar Gunnar Odhner hur primitiv och otillräcklig den nuvarande synen på språket är, även bland språkforskare som Chomsky och Pinker. Språket är inte något sekundärt och bristfälligt som klistras på en redan befintlig verklighet, utan något som tillhör denna verklighet i mycket högre grad än så.

Varför försöker vi då förstå världen religiöst eller vetenskapligt, när resultatet blir missvisande? Författaren menar att det hör ihop med att vi lever i ett ojämlikt samhälle. Samhället är praktiken och språket teorin. Är praktiken ofullständig och deformerad måste teorin med nödvändighet vara det också. Det gäller att upptäcka detta samband. Gör man det inte kommer alla samhällsförändringar att leda till nya problem, liksom alla teoribildningar. Man ska alltså inte tro att det någonstans finns en frizon, t ex litteraturen, varifrån man kan förstå och angripa världen. Man måste se språkets beroende av samhället och samhällets beroende av språket.