Sagan om lättviktsmotorcykelns underbara resa genom Sverige
”De sista entusiasterna” sjöng Povel Ramel och Wenche Myhre. Frågan är om inte lättviktsåkarna är de verkligt sista entusiasterna?
När farfar och lättviktaren var unga på 1930-talet fick det nya och uppskattade fordonet raskt öknamn med sig på resan. ”Hjälp-mig-hem”,
”Knarr”, ”Skallspräckare”, ”Drängmoped” och det mer ekivoka ”Pittvärmare” som syftade på motorns höga placering vilket värmde farfars genitalier
under färden.
För bondesamhällets daglöne- och industriarbetare blev lättviktaren en
efterlängtad transporthjälp till och från arbetet, ett ekipage som: ”framdrifves utan fötternas tillhjelp”. Den mödosamma pedalkraften ersattes
med motorkraft.
Lättviktaren kunde också framföras utan någon som helst formell kompetens; inget körkort, ingen registrering eller försäkring behövdes. Kunde man bara trampa igång och peta på pinngasen var det fritt fram att
köra.
Författarinnan Selma Lagerlöf lät en gång en pojke flyga på en gås över Sverige. Sagan fungerade som en lärobok. Den här boken är en berättelse om den sagolika lättviktsmotorcykeln som gladde så många i Sverige och som
faktiskt också är en folkbildande bok för motorintresserade unga och gamla.
Det är nu tio år sedan första utgåvan av ”Pys, pinngas och oljerök” kom ut. Boken sålde snabbt slut och önskemål om ett nytryck har framförts. Till
de tidigare 78 sidorna har nu lagts ytterligare 26 sidor med nytt material och med flera intressanta artiklar, märken och bilder. Förhoppningsvis är
nyutgåvan, som bytt namn till ”Lättviktaren”, så komplett som det är möjligt att göra, om det sägenomsusade 1930-talsfordonet, den klassiska
98-kubikaren. Det sägs att: ”de man icke talar om försvinner”, 98-kubikaren får inte glömmas bort även om många har försvunnit. Den här boken är en hyllning till storverket lättviktsmotorcykeln.