Erik ”Flat-Erske” Hansson föddes i Järvsö den 1/11 1791. Kanske var han världens starkaste man – åtminstone lär han ha varit starkare än en björn och Norrlands starkaste karl. Den 19 april 1952 skrev min farfar Andreas Andersson från Ny-Pellpers i Karsjö, en berättelse om Flat-Erske i en tävling som Ljusdalsposten utlyst om skildringar av “Starka hälsingar”. Läsekretsen röstade fram vinnarna. Andreas bidrag vann den tredje etappen av tävlingen. När man läser det får man till en början en känsla av att detta är rena rama “rövarhistorierna” – anekdoter med knappt en uns av sanning. Men vid närmare eftertanke och efterforskningar tar en motsatt känsla över. Givetvis kan de beskrivna episoderna vara mer eller mindre “tillspetsade” och överdrivna, men man kan inte utesluta att de bygger på verkliga händelser. Man undrar hur Andreas kände till dessa historier? Han hade visserligen vissa kopplingar till Flat-Erske – han bodde åren 1921–26 exempelvis granne med Jonas Jonsson i gården Flata-Jonases i Bondarv, ett barnbarn till Flat-Erske, men huvudkällan tycks ha varit en artikel som fanjunkaren Fredrik Winblad von Walter skrivit i slutet av 1920-talet. Han i sin tur skriver: ”Då Erik Hanssons kraftprov för ett nutida släkte låta rent av fabelaktiga måste jag för att ej bliva misstrodd nämna några av mina sagesmän: hans egen dotter Anna född 1825 och död 1899, bondhustru på Löräng n:r 1; hemmansägaren Olof Olsson i Hamre n:r 9, född 1825, död 1896; hemmansägaren Per Larsson i Nordsjö född 1826, död 1910, med flera. Alla vittnesbörden samstämma”. Denna skrift återger Andreas bidrag om Flat-Erske. Det har kompletterats med ytterligare uppgifter och material från Fredrik Winblad von Walters artikel, och texten har illustrerats med bilder. De avslutande orden om Flat-Erske citeras såsom följer: ”Den 5:e mars 1847 gick Erik Hansson tidigt på morgonen till skogen för att lägga ihop ved. På kvällen då han kom hem satte han sig vid bordet för att äta, men så lutade han huvudet åt ena sidan och – dog stilla. Då man sedan kom till skogen där han arbetat under dagen låg en björnhona och två ungar strypta och döda. Ett gott stycke därifrån låg yxan skaftlös. Blodspår och hårtestar samt fotspår visade att en strid mellan Hansson och björnarna ägt rum. Ett stycke från platsen låg även en björnhanne död. I liktalet över honom sade kyrkoherden Erik Agrell, att ibland alla jordens folk, såväl vita som färgade, skulle det vara en ren omöjlighet att påträffa någon som i kroppsstyrka kunnat mäta sig med Erik Hansson, men han övervanns av en som var starkare nämligen döden, och dock har även döden i sin tur en besegrare...”/Gunnar Bergman