När Adam och Eva levde i Edens lustgård, innan de hade brutit mot Guds förbud och ätit av frukten från kunskapens träd, saknde de förmåga att veta och förstå ”vad gott och ont är”. Hur är då ett sådant liv beskaffat? Är det fröjd och gamman, ett liv i sus och dus, eller är det ett liknöjt famlande i öde land? Är det möjligt för den som i likhet med Paradisets invånare inte kan veta vad som är gott och eftersträvansvärt att leva ett värdigt och lyckligt liv?



Detta är den centrala problematiken i Paradiset var ett helvete. Och det är spörsmål som är högeligen aktuella idag när det är kutym att mena att det inte existerar några ­objektiva (verkliga) värden och att det därmed inte finns någon sanning och kunskap om värde och handlingsriktighet.