Vi lever i ett snabbt föränderligt samhälle som ställer nya förväntningar och krav på förskolan och skolan.
Med koncentration på frågan om en eventuell tidigare skolstart för sexåringar, har man inom ramen för Utbildningsdepartementets utredning om förlängd skolgång, (SOU 1994:45), undersökt vilka risker och möjligheter som kan föreligga vid en sammansmältning av skolformerna. Gunilla Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi har via en socialhistorisk analys undersökt förskolans och skolans traditioner. Syftet är att försöka förstå hur dessa traditioner har förändrats och hur de kan utvecklas i framtiden. Två olika sociala konstruktioner av barnet utkristalliseras:
- Barnet som natur
- Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare
Läs mer
Genom att aktivera och belysa det gemensamma idéarvet bakom dessa sociala konstruktioner, menar författarna att det är möjligt att nå fram till en mötesplats för förskolans och skolans framtida utveckling. Visionen om en sådan mötesplats presenteras i en tredje konstruktion av barnet.
- Barnet som kultur- och kunskapsskapare
Denna vision avser att gälla all utbildning och allt livslångt lärande. Den grundas på en tradition som bland annat vilar på upplysningstidens emancipatoriska bildningsideal. Detta ideal beskriver barnet som kompetent och förmöget, och som aktivt i skapandet av sig själv och sin egen kunskap.
Gunilla Dahlbergs och Hillevi Lenz Taguchis tankar inbjuder till vidare diskussioner kring pedagogiska utgångspunkter och förutsättningar, generellt och särskilt i mötet mella förskola och skola.
Texten rekommenderas till blivande och verksamma förskollärare, lärare, föräldrar, studerande och utbildare inom lärarutbildningarna samt politiker och övriga, som på olika sätt är inblandade i de beslutsprocesser som rör barnomsorg och skola.
Om författarna
Gunilla Dahlberg och Hillevi Lenz Taguchi är båda verksamma vid Stockholms universitet.