En antisemits memoarer väver samman fem långa självbiografiska berättelser, som belyser några av de fördomar och förutsättningar som ledde fram till andra världskriget och de nationella, sociala och mänskliga katastrofer som detta innebar.
Gregor von Rezzori, född 1914, kommer från en adelsfamilj i Bukovina (gränstrakterna mellan nuvarande Rumänien och Ukraina) i det dåvarande österrikisk-ungerska kejsarriket och i dessa fem psykologiskt skarpt laddade berättelser, som utspelas i Bukovina, Bukarest, Wien och Rom, återbesöker han sitt förflutna, från de tidiga ungdomsåren till dess att han är en medelålders man, en period som råkar sammanfalla med 1900-talets svartaste år.
Det som är det centrala i varje episod, det som upptar berättaren mest, är hans förhållande till judarna. Han är inte nazist. Han är snarare opolitisk, oskuldsfull, kosmopolitisk. Han har judiska vänner och judiska älskarinnor, och deras judiskhet är något som aldrig upphör att fascinera honom. Det som djupast utmärker hans liv är kanske just den märkliga blandning av attraktion och motvilja som han känner inför denna förbjudna, åtrådda, ofrånkomliga, imaginära judiskhet. Och det är samtidigt detta som gör honom blind för – och medskyldig till – hans egen tids fruktansvärda händelser.
Gregor von Rezzori skrev på tyska. En antisemits memoarer utkom 1979 och räknas idag som en modern klassiker inom den tyskspråkiga litteraturen. ”En underhållande, nästan uppsluppen och samtidigt djupt frånstötande bok, som saknar motstycke i den tyska efterkrigslitteraturen”, som Peter Nádas skriver i sitt förord.