Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) var en av 1600- och 1700-talets viktigaste tänkare, omtalad som ett ”universellt geni”. Urvalet i denna bok, gjort av Konrad Marc Wogau, innehåller skrifterna Metafysisk avhandling och Monad­ologin, där Leibniz framställer sitt filosofiska system. Den första skrevs 1685–1686, men utgavs först 1846. Monadologin från 1714, publicerad postumt 1728, introducerar ”monad” som det centrala begreppet i hans metafysik.

Vid sidan av dessa systematiska skrifter innehåller urvalet tre kortare uppsatser om logik och kunskapsteori samt förordet till Leibniz granskning av John Lockes skrift om det mänskliga förståndet. Boken avslutas med den berömda skriftväxlingen från 1715–1716 med den engelske filosofen och Newton-­anhängaren, Samuel Clarke (1675–1729), som rullar upp en rad grundläggande frågor i Leibniz filosofi.