Textilkrisen i slutet av 1960-talet innebar för Linköping att 4 000 arbetstillfällen försvann och att staden blev otroligt beroende av försvarsmakten som arbetsgivare. Med den illavarslande utvecklingen tillsattes en statlig utredning för att vända trenden och det markerar ett paradigmskifte i Linköpings historia. I mitten på 70-talet fick Linköpings högskola universitetsstatus och senare kom Mjärdevi Science Park som lockade teknikföretag till staden. På 80-talet fortsatte den positiva utvecklingen med bl.a. bostadsbyggande, reguljär flygtrafik och uppförandet av Konsert & Kongress – ett kulturellt centrum.


Bokens författare är Göthe Anderson, kommunalråd i Linköping 1972–1991. Göthe kom till Linköping i början av 1960-talet och har likt få andra varit involverade i de processer och beslut som legat bakom Linköpings positiva utveckling under 1970- och 1980-talen. I boken ger Göthe sin syn på varför just Linköping lyckats där andra städer misslyckats.