Jesus var en av mina hjältar när jag var liten, tillsammans med bland andra Tom Mix och Ivanhoe. Men sedan blev det krokigt. 1967 lämnade jag Svenska kyrkan. 28 år senare, 1995, begärde jag att åter få inträda i Svenska kyrkan som medlem.



Det första beslutet grundades på övertygelsen "Gud finns inte, Marx har rätt, religionen är ett opium för folket". Det andra beslutet, att återinträda, grundades på övertygelsen "Gud finns, Gud vill något med mig, jag vill vara kristen".



Numera är jag vad man brukar kalla en aktivt troende kristen. Och samtidigt en rationell och kritiskt lagd journalist och samhällsdebattör som inte har några som helst grundläggande problem att förena tro och vetande. Tvärtom har jag genom mina olika erfarenheter kommit fram till att det skulle strida mot mitt kritiska förnuft att inte tro på Gud. Efter enträgna uppmaningar har jag tagit mig före att försöka beskriva något om denna utveckling i denna bok. Jag gjorde länge motstånd, men till slut började boken skriva sig själv.



Göran Skytte berättar rakt och öppenhjärtigt om sin andliga resa, bland annat om tv-samtalen med Lennart Koskinen, Ulf Ekman, Ma Oftedal och KG Hammar som påverkade honom mer än han först ville erkänna. Men också om avgörande möten med påven Johannes Paulus II, predikanten Stanley Sjöberg och prästerna Per Mases och Bo Brander.