"Plötsligt inser jag att jag vet vad han talar om... Insikten är omtumlande men jag känner ingen smärta. Inte ännu. Jag känner egentligen ingenting alls utom en förvåning att jag aldrig satt ord på detta..."

En själavårdare berättar om sig själv och ett plågsamt barndomsminne. Samtidigt betraktar han sin berättelse utifrån. Hur berättar jag? Varför berättar jag just detta? Hur läser andra min berättelse?

"Dykarens ansikte" är en annorlunda bok om själavård. Den djupt personliga och bitvis mycket utlämnande skildringen fungerar som en fallbeskrivning som fokuserar på berättelsens roll i själavården. Den handlar om att följa, fatta och förstå en konfidents berättelse och se just berättelsen som en viktig mötesplats.

"Dykarens ansikte" är en bok med flera bottnar. På ett plan en lärobok som ger nya perspektiv till själavårdens metodik, på ett annat en självbiografi med själavårdande dimensioner.