I den israeliske journalisten Gideon Levys ögon är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor. En inställning som gjort honom lika kontroversiell i Israel som respekterad internationellt. Det är Najweh Khalif som dödas då minibussen som kör hennes förskolebarn träffas av en missil. Det är Hamdi Aman vars son, fru och mor dödas när de kommer i vägen för en raket. Det är Yasser Temeizi som grips av israelisk militär vid sin olivlund och sedan dödas av en kula i magen. Det är deras och andras historier Gideon Levy berättar i Gaza, mitt älskade. Den skildrar Gaza från år 2006 - när israelerna lämnat området för att istället, med Levys ord, "bevaka fängelset utifrån" - över det militära angreppet 2008-2009 till det egyptiska demokratiupproret 2011. UR FÖRORDET "En gång slog en korrespondent från den franska televisionens kanal 1 följe med oss. Vid dörren till ett hus i Rafah, på platsen där en rörelsehindrad palestinsk mor förlorade sin enda dotter som träffades av en israelisk missil, sa jag till den franske korrespondenten: 'Just nu skäms jag över att vara israel. Den där hemska missilen avfyrades ju även i mitt namn.' Nästa dag ringde korrespondenten mig: 'Vi kan inte sända det du sa. Dina ord är alltför extrema och våra tittare kanske blir arga.' Jag blev djupt bestört. Detta är ju exakt vad jag har försökt väcka i alla dessa år: vrede. Vrede och upprördhet över vad Israel gör mot en och en halv miljon hjälplösa stackare som lever på Gazaremsan. Av hela mitt hjärta önskar jag att israelerna (och alla andra) blir upprörda, eller att de åtminstone inser vad som görs i deras namn, så att de aldrig någonsin kan säga: Vi visste inte. Vi visste inte att den israeliska ockupationen var så grym, så brutal, vi visste inte att dessa hemskheter över huvud taget ägde rum." OM FÖRFATTAREN Gideon Levy är journalist på den israeliska dagstidningen Haaretz, för vilken han har bevakat ockupationen av Västbanken och Gaza i över tjugo år. Han har belönats med flera internationella priser för sin journalistik. Bland annat erhöll han 2008 Anna Lindhs Journalistpris för reportaget "5767 års barn", som finns med i Gaza, mitt älskade. OMSLAGSBILDEN Amal Samouni, tio år, befann sig i sitt hem med sin familj i Netzarim, Gaza, när israeliska soldater klev in och öppnade eld och dödade hennes far och fyraårige bror. Ytterligare en av hennes bröder dödades i en annan incident under Operation Gjutet bly 2009. Foto: Paolo Pellegrin/Magnum/IBL
