Giambattista Vico (16681744) betraktas inte endast som Italiens främste filosof utan även som grundläggare av den moderna historiefilosofin. Ett länge förbisett verk av Vico, Autobiografia, självbiografin, har på senare tid tilldragit sig allt större intresse och är av central betydelse när det gäller att förstå Vicos filosofi.
Vico utnämndes tidigt till professor i retorik vid universitetet i Neapel. Även om detaljer i hans rättsvetenskap, filologi och filosofi diskuterades under 1700-talet dröjde det nästan ett sekel innan grundtankarna i hans historiefilosofi uppmärksammades. Han företrädde en cyklisk historieuppfattning enligt vilken tidsåldrarna avlöser varandra efter ett bestämt schema. Analys av enskilda historiska händelser eller epoker intresserade honom inte han sökte principerna för alla nationers och alla tiders historia. Vico har också i sina skrifter visat sig vara en engagerad och framsynt pedagog.
I självbiografin, som blivit stilbildande, skildrar han sitt liv i stora drag med tonvikt på sin filosofi och sina verk. På uppdrag av den berömda akademi han tillhörde skrev han 1731 ett tillägg till sin Autobiografia. Båda delarna ingår i denna översättning av Paul Enoksson, som också inleder boken med en presentation av Vico.