Den laestadianska väckelserörelsen kvinnor har ur forskningens synvinkel fört en undanskymd tillvaro. I verkliga livet har de visat sig spela en inte alldeles oväsentlig roll.

Sions döttrar beskriver kvinnorna i den laestadianska Rauhan Sana-riktningen i norra svenska Österbotten. Dessa kvinnor befinner sig i korsdraget mellan väckelserörelsens traditioner, den evangelisk-lutherska kyrkan och det omgivande samhället. Undersökningsperioden, som omfattar åren 1927-2009, är en tid av omvälvande samhällsförändringar, vilka utmanar den laestadianska traditionen och därmed även de laestadianska kvinnorna.

Sions döttrar uppträder som synnerligen aktiva traditionsförmedlare i de sammanhang där traditionsförmedlingen sker, i tidskriften Sions Missionstidning, i bönehuset och framför allt i hemmet. De mottar traditionsstoffet, omförhandlar det och förmedlar det vidare i synnerhet i sina egna familjer. Sions föttrar motiveras av ett kallelsepatos som - även om den sällan nämns - är starkt närvarande. Som en del av det konungsliga prästerskapet strävar de efter att förvalta sina pund väl. Målet för traditionsförmedlingen är eskatologiskt med en målmedveten presensdimension. Det handlar om att leva i världen men inte av världen. Det handlar även om balansen mellan en individuell och en social identitet.

Sions döttrar är en kyrkohistorisk avhandling som samtidigt tangerar ett antal andra vetenskapliga discipliner, bland andra kvinnorforskning, religionspsykologi, kyrkosociologi och praktisk teologi.