En dag när jag gick på ängen för att samla gräshoppor, hörde jag någon som grät längre bort mot skogskanten. Det lät som ett litet barn. Det var en liten flicka klädd i röda byxor som satt i gräset och grät. Hon var ungefär loka gammal som Peter, med långt ljust hår som hängde snorigt och vått i hennes ansikte. När jag kom fram till henne gömde hon ansiktet bakom händerna och sade att jag inte fick titta på henne.
Det gjorde jag i alla fall, försökte prata med henne men hon sa ingenting och tittade inte på mig inte. Jag satte mig bredvid henne och sa ingenting utan tittade bort mot ängen, plockade upp mina syrsor ur asken och tittade på dem i stället.
– Jag vill se, viskade hon.
Hon fick asken, tog upp en syrsa och pussade på den.
– Tycker du den är fin? Ska vi leta reda på din mamma nu? Frågade jag.