Georg Trakl (1887–1914) hör till de största tyskspråkiga diktarna. Med sin symboltyngda och färgmättade poesi kom han att bli en förgrundsgestalt inom expressionismen. Relationen mellan himmel och jord, de gudomliga och de döda är ett återkommande tema i dikterna. Här finns gestalter som främlingen, den föräldralösa, gossen, ängeln och systern. Dystra scenerier där förruttnelse och död är ständigt närvarande. Trakl lyckas förbinda det ljuvaste skira med det mest brutala. Vägen mellan liv och död öppen för kommunikation, de avlidna vill oss något. Så även de ofödda. 

För urval och tolkning står Camilla Hammarström. Magnus Halldin har skrivit en inledning.