Den här volymen innehåller några av de viktigaste av den ungerske litteraturteoretikern Georg (György) Lukács essäer om realismen i litteraturen. Syftet med att översätta dem är att ge underlag för något som idag ter sig angelägnare än en polemik mot Lukács värderingar, nämligen en teoretisk kritik av en hegeliansk filosofi och estetik som med sin vidhängande spegelteori fortfarande spökar i den marxistiska litteraturdebatten, inte bara inom den sfär där Lukács själv nu är ställd åt sidan som politisk revisionist.

Bertolt Brechts texter i den här volymen innehåller element till en sådan kritik. De flesta av dem hänför sig till den så kallade expressionismdebatten 1938, som Brecht i verkligheten inte deltog i - hans inlägg publicerades först tio år efter hans död, i Östtyskland 1966 - men dessa mer eller mindre direkta repliker till Lukács har här kompletterats med texter som visar vad motsättningen gäller.

"Det gäller realismen" - men därunder, bortom de dåvarande estetiska stridslinjerna, avtecknar sig en alltjämt aktuell motsättning mellan marxismen som världsåskådning och en marxism som försöker göra "realiteten gällande gentemot ideologierna".

Obs! Osprättad bok så ta fram brevkniven!