Jorden och viljans drömmerier (1947) är en studie där Bachelard närmar sig C. G. Jung. Utifrån en rad litterära texter undersöks den mänskliga fantasins drömmerier om materien. Boken visar att Bachelard har en rad olika filosofiska metoder, och här har han inspirerats av såväl den nya som den tematiska kritiken. Resultatet blir en grundlig genomgång som tränger ner i jorden, ner i metall och sten, men också in i människans djup. Boken har ett nyskrivet efterord av Pierre Guillet de Monthoux.

Gaston Bachelard (1884-1962) var en fransk filosof och professor vid Sorbonne. I sitt omfattande författarskap om vetenskapsfilosofi och den historiska epistemologin var han en föregångare till senare franska filosofer som Louis Althusser, Michel Foucault och Jacques Derrida. Hans vetenskapsfilosofi koncentrerar sig kring det som kan benämnas som »epistemologiska brott«, ett identifierade vetenskapernas diskontinuerliga framväxt. Vid sidan av detta filosofiska arbete ägnade han flera studier litteratur och särskilt åt det sätt som de fyra elementen inverkar på människans fantasi och liv.