Nobelpristagaren Günter Grass brukar oftast skriva långa, stort anlagda romaner, som Blecktrumman, Flundran, En invecklad historia. Men hans nya bok är annorlunda. Den är en samling korta historier på två à tre sidor ¿ en för varje år under 1900-talet. Mitt århundrade ¿ det vill säga det slutande seklet sett ur Günter Grass synvinkel, som inte alltid är den mest självklara eller okontroversiella.Historierna framförs av ständigt nya gestalter; ibland är det också Grass själv som berättar. Stort och smått under århundradet behandlas, men alltid så att de små händelserna avspeglar något större och de stora röjer sin närvaro i det lilla. Även om berättarna varierar är det en väl sammanhållen roman, där flera ledmotiv oväntat dyker upp i de mest skilda sammanhang och påminner om vilka drivkrafter som har format 1900-talet. Här uppträder många namngivna personer, men ännu fler ur den namnlösa massan. Några av dem kan läsaren sånär känna igen, andra har aldrig varit synliga, vare sig i eller utanför Tyskland. Bara sällan är det en ¿känd¿ person som berättar ¿ i regel är det anonyma figurer som återger historie-böckernas skeenden från sitt eget perspektiv.Som så ofta hos Günter Grass rör sig flera historier samtidigt, i samverkan och i strid med varandra. Och händelserna berättas inte alltid det år då de inträffade. De spänns ut mellan det år det handlar om, det år då de återberättas och den tid som är läsarens egen, mitt i sekelskiftet. I ett myller av kända och okända, glömda och ihågkomna gestalter växer en levande historia fram.Mitt århundrade är en av Günter Grass mest lättillgängliga romaner. Den kan fungera som en utmärkt introduktion till Nobelpristagarens författarskap ¿ men de redan frälsta blir knappast heller besvikna. Günter Grass bokslut över 1900-talet är en höjdpunkt i författarskapet, en av hans främsta romaner. Den är öppen, inbjudande, frodig och okonstlad, skriven med mästarens lätta handlag. Som historiekrönikör liknar Günter Grass ingen annan, men den värld han beskriver är anmärkningsvärt lik vår.