Rösten utgör ett av lärarens viktigaste arbetsredskap. Samtidigt drabbas allt fler lärare av allvarliga röstproblem, som inverkar negativt både på deras egen professionella kompetens och identitet, och på elevernas lärande. Mot den bakgrunden ter det sig angeläget att förbereda blivande lärare på de röstmässiga utmaningar yrket medför. Syftet med avhandlingen är att öka kunskaperna om vad det innebär att bli en professionell röstanvändare i läraryrket. Med utgångspunkt i blivande lärares beskrivningar utforskar Furu vad som kännetecknar de läroprocesser som förekommer i samband med utbildning i förebyggande försvård. Hon visar att de blivande lärarna beskriver sitt lärande i termer av en spirande medvetenhet, som utgår från erfarenheter i dimensionerna kropp, tanke, känsla och relation. Lärandet innebär också en rörelse i spänningsfältet mellan den befintliga och den möjliga lärarrösten. Gradvis förändrar de blivande lärarna sina sätt att tänka om röst och sina haldlingsmönster i klassrummet, så att röstanvändningen bättre motsvarar de krav yrket ställer. Som ett resultat av sin forskning argumenterar Furu för en vidgad definition av begreppet professionell röstvändare. Hon talar också för att den utbildning blivande lärare får om rösten som arbetsredskap kunde förankras i ett lärandets defugium med ökat utrymme för autenticitet, öppenhet och ömsesidighet i läroprocesserna. Hät kunde blivande lärare ges möjlighet att genom mångdimensionella erfarenheter ytvecjka såväl funktionell som existentiell kompetens och identitet som professionella röstanvändare.