?Riktigt ljuv blir aldrig Mayröckers poesi. Det är för mycket som händer i språket, för mycket som gör motstånd, vill gå motvalls, som vägrar falla in i det tonfall som så ofta åtföljer en genre, i det här fallet de hölderlinska hymnernas. Ändå är det nog så att vi aldrig har kommit skönheten i Friederike Mayröckers litterära universum så nära som i Scardanelli. Hon tillåter sig det, för en gångs skull. Hölderlin ? eller snarare den betydligt anspråkslösare Scardanelli ? tillåter henne det. Det är befriad dikt vi möter.?