När Sasjas mamma dör bestämmer han sig för att följa efter henne till Dödens rike. Det blir en lång och vindlande resa genom ett land som på många sätt påminner om vårt, men som också är annorlunda. Sasja blir vän med den goda Trine Tvefot, den modiga Prinsessan av Sparta samt med den allvarliga Höder från Harpyrien – och alla tre vill de hjälpa honom att nå sitt mål. För Sasja är inte beredd att mista sin mamma. Han har kommit för att överlista Döden.
Och just detta att varken Döden eller döden är enkel och fattbar skiljer Frida Nilssons berättande från den senare Lindgrens. Vad som är ont och gott kan alltid prövas och omprövas, och här saknas snusförnuftig moral i stil med Jonathan Lejonhjärtas dogm om människor och lortar. Det gör boken komplex och utmanande, rolig, berörande och hjärtevärmande, och fantastisk för högläsning.
Stina Nylén, GP
Frida Nilsson väjer inte för det svåra. Det som många vuxna helst vill slippa prata om med sina barn gör hon till något självklart. Och trots att hon kliver i redan upptrampade spår, såsom mästaren Astrid Lindgrens, gör hon det på sitt alldeles egna vis.
Johanna Berglund, Nerikes Allehanda
På ett sagolikt vackert språk skriver författaren Frida Nilsson om kärleken, barndomen, leken och naturens skönhet ... Det tunna svärdet är en storslagen, omskakande och fantasifull resa till dödens rike och tillbaka.
Christina Wedenmark, BT
Frida Nilsson blinkar åt Hades och Asgård när hon bygger sitt rike, men skapar ändå något helt eget med hjälp av sitt besjälade språk. Hon skriver liksom animistiskt, allt lever och skimrar av magi, ”äpplena rodnar”, ”löven dansar som tusentals gröna kjolar”. Och allt har samma värde, en flugas död är värd att sörja, liksom en människas.
Andreas Palmaer, DN
Frida Nilssons nya bok ”Det tunna svärdet” är, precis som hennes bok ”Ishavspirater”, ett storslaget äventyr med en fängslande ton.
Jonna Fries, Smålandsposten
