I den här boken berättas för första gången utförligt den Svenska kyrkans i utlandet historia. I centrum står de sju svenska utlandsförsamlingar som under 1900-talet hade en av Kungl. Maj:t fastställd kyrkoordning. Det gällde församlingarna i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires. De bildade vid sidan av sjömansvården och turistkyrkan grunden för Svenska kyrkans utlandskyrkliga verksamhet under nästan hela 1900-talet. Här skildras utlandsförsamlingarnas gemensamma historia med exempel från de enskilda församlingarna. De historiska och teologiska förutsättningarna presenteras, liksom hur församlingarna bildades och vilken sorts verksamhet man arbetade med. Vidare beskrivs hur man tänkte för att skapa en svensk kultur i nationens ram utanför rikets gränser. Det blev ofrånkomligt att de olika församlingarnas kyrkoherdar vid vissa tillfällen verkade inom diplomatin något som berättas ingående och inte sällan utan dramatik. Likaså beskrivs svenska diplomaters nyfikna intresse för dessa församlingar och deras verksamheter. Också andra inflytelserika initiativtagare och aktörer i denna miljö presenteras och deras drivkrafter för engagemang analyseras.