Propaganda, upplysning, pr och information. Detta är några exempel på efterkrigstidens mångfacetterade kommunikationsbegrepp. Under perioden från andra världskrigets slut till 1980-talet var Sverige en framväxande välfärdsstat, och mediernas möjligheter att fostra, påverka och utbilda diskuterades regelbundet. Men i vilka sammanhang användes dessa begrepp och hur omsattes de i praktiken? I Efterkrigstidens samhällkontakter presenteras tio mediehistoriska texter om olika aktörer i efterkrigstidens Sverige – myndigheter, företag, föreningar – och hur dessa kämpade för att torgföra sina visioner, tankar och idéer. De olika kapitlen visar att metoderna för att föra ut budskapen till allmänheten var sofistikerade och att en uppsjö olika medier togs i bruk – från tändsticksplån till debattpocketböcker. I denna bok framträder den svenska kommunikationsapparaten som präglad av både decentraliserade och kommersiella drag. Efterkrigstidens samhällskontakter formades på så sätt genom en sammanflätning av privata och offentliga sfärer – vem som var mottagare och vem som var avsändare var ibland långt ifrån självklart.