Går det att uppnå jämställdhet i akademin? Vad innebär det i så fall och hur ska det gå till? Och vad är det som gör jämställdhetsarbete möjligt?

I en rad kvantitativa och kvalitativa analyser fokuseras jämställdhetsarbete från policy till praktik, hur försök med positiv särbehandling fallit ut, samt olika betydelser av sexuella trakasserier och könskränkningar. En central aspekt rör ”olikhetens paradox” i texter om jämställdhet i akademin, som medför att möjligheten att förändra aldrig uppstår. Paradoxen består av ett antagande att kategorin kvinnor som olika är den grund varpå jämställdhet i termer av lika möjligheter ska uppnås, vilket återskapar olikheten som sådan och omöjliggör likhet och jämställdhet.

Med utgångspunkt från semiologi och poststrukturalistisk feminism diskuteras paradoxens konsekvenser, vilket leder fram till en kritik av möjligheterna att genomföra någon form av rationellt förändringsprojekt. Som ett alternativ till förändring betonas istället hur en önskan att skriva abjektet dels utmanar jämställdhetsarbetets betydelser, dels visar fram nödvändigheten av en intimitetens revolt.

Fredrik Bondestam är sociolog och verksam som lärare och forskare vid Uppsala universitet.
En önskan att skriva abjektet är
hans doktorsavhandling.