Investeringarna i finansiella instrument har de senaste 20 åren ökat dramatiskt, inte minst beroende på att de institutionella investerarna på finansmarknaden nu fått sällskap av gemene man. Den ökade efterfrågan på finansiella instrument har lett till ett ökat utbud med varierande riskprofil. Utbudet ställer samtidigt högre krav på kunskap hos investerarna, som därmed fått ett ökat behov av information. Genom lagstiftning har därför ett stort antal informationsförpliktelser införts, något som tillsammans med den omfattande tillgången till finansiell information i hög grad kommit att skapa ett behov av biträde från finansiella rådgivare.

Rättsbegreppen råd och rådgivning underkastas en bred analys. Härav framgår att begreppen har olika betydelser och funktioner beroende på sammanhanget. Detta beror bl.a. på att flera av de professioner som tillhandahåller rådgivning är föremål för särreglering: Advokater, revisorer, fastighetsmäklare, försäkringsförmedlare och finansiella rådgivare. I avhandlingen konkretiseras begreppens förhållande till närliggande företeelser som information, marknadsföring, försäljning och oförbindande upplysningar. Analysen visar att det rättsliga rådgivningsbegreppet är kontraktuellt grundat. Begreppen placeringsrådgivning och investeringsrådgivning analyseras särskilt.

Finansiella rådgivares förpliktelser utforskas mot bakgrund av det omkringliggande professionsansvar som gestaltar sig i den särreglering och omfattande praxis som föreligger avseende övriga rådgivarprofessioner. Härunder prövas investerarskyddsreglernas utformning med beaktande av den aktuella forskningen inom behavioral finance.

Fredric Korling är knuten till Stockholm Centre for Commercial Law och verksam som forskare och lärare vid Juridiska institutionen vid Stockholms universitet.