Bostadskvarteret Malmgården är en av Malmös främsta funkisbyggnader. I boken Byggmästare Eric Sigfrid Persson: Malmgården 1935 kontextualiseras och beskrivs denna arkitektoniska pärla. Med byggnadens uppförande under 1934 1935 formulerades flera av de funktionalistiska motiv som senare skulle vidareutvecklas i de följande storprojekten Ribershus (1938) och Friluftsstaden (1942).
Malmgården är ett exempel på en funktionalism som förenar tradition och klassicism med modernistiska motiv i form av ett storgårdskvarter med gemensam trädgård och en rad sociala funktioner. I samarbete med arkitekten Eiler Græbe formades en byggnad som tog sig uttryck i en humanistisk version av trettiotalets lyxfunkis.
Boken tar utgångspunkt i en nyligen utförd fasadrestaurering och beskriver något av en återupptäckt av Malmgårdens självständiga arkitektur och bildmedvetna idévärld. Den tidiga modernismens uttryck undersöks på flera olika nivåer för att kontextualisera Malmgården som byggprojekt varigenom också Eric Sigfrid Perssons estetiskt präglade funktionalism avtecknas.
Byggnadsvårdsperspektiv och stadsbyggnadsfrågor förmedlas genom ett arkitektoniskt synsätt som beskriver och undersöker byggnadens uttryck i helhet och detalj: från Malmgårdens unika tegel och fog till färgsättning och interiörer för att utmynna i en tolkning av dess sammanvägda uttryck som placerar byggnaden i relation till sin tid.
Medverkande textförfattare är redaktör Frans Gillberg, landskapsarkitekt och ansvarig vid restaureringen av Malmgården, Olga Schlyter, byggnadsantikvarie, Martin Søberg, arkitektur- och konsthistoriker vid Kunstakademiet i Köpenhamn och Bengt Wahlgren, ansvarig byggnadsantikvarie för Malmgården. Fotograf är Mads Frederik Christensen.