Francis Wheen beskriver i en muntert ilsken analys hur tro och känsla alltmer fått ersätta logiska resonemang och förnuft i världen. Vi känner till resultaten: IT-boom, new age-flum, Irakkrig m.m. Blind tro och religiös retorik styr världspolitiken. Hur blev det så?

På våren 1979 genomgörs två revolutioner. I Iran upprätar Khomeini en islamistisk fundamentalistisk stat och vrider klockan tillbaka till medeltiden samtidigt som Margaret Thatcher svär att återupprätta fina gamla viktorianska värderingar i Storbritannien. Föga anade de hur framgångsrika de skulle bli.
Spåren leder direkt från Teheran 1979 fram till 11 september 2001.

Tomrummet efter ideologierna fylls vid kalla krigets slut med en massa nonsens. Brandväggarna mellan religion och politik rivs och logiska resonemang ersätts med gissningar och tro.
Under 1980- och 1990-talen ger sig fundamentalister från alla sidor på varandra - och förnuftet - med tron som enda vapen. Det första offret är som alltid sanningen och det största offret är, enligt Francis Wheen, de humanistiska värderingar som Upplysningen gav oss.
De senaste 25 åren har givit oss new age och Deepak Chopra, fri marknad i form av två börskrascher och en it-boom, socialpolitik med öppenvård och privata välfärdsorganisationer och framför allt en religiös retorik som till och med använts för att starta krig.

Mumbo-Jumbo är en muntert ilsken analys av hur världen plötsligt en dag blev helt galen. Francis Wheen har måhända inte alla svaren, men han ställer i alla fall rätt frågor.