Under de runt 700 år som Finland var en svensk riksdel lades grunden för dess västerländska samhällsstruktur. Riksgemenskapen med Sverige innebar dock att Finland kom att fungera som en buffertzon mot Ryssland med talrika krig på finsk mark som följd. Detta ändrades då Finland 1809 fick statusen av ett autonomt storfurstendöme i ryska riket och upphöjdes av kejsar Alexander I till en av Europas nationer. Svensk lagstiftning och administration samt luthersk religion bibehölls, vilket bidrog till att Finlands väg till suverän stat började, och 1917 proklamerades landets självständighet.