I trettiofyra år har italienaren Fabrizio Collini arbetat som verkmästare på Mercedes-Benz, duglig och lågmäld. Och så en dag mördar han en gammal man på ett lyxhotell i Berlin. Helt utan orsak, som det ser ut.

Advokaten Caspar Leinen blir anvisad fallet. Men det som ser ut som en karriärmöjlighet blir en mardröm för honom. Den döde visar sig vara Hans Meyer, en ansedd tysk företagsledare och farfar till en av Leinens bästa vänner. Leinen minns honom som en fin och godhjärtad man.

Eftersom Collini tiger om sina motiv för mordet måste Leinen själv leta i mordoffrets bakgrund. Där hittar han ett spår tillbaka till andra världskriget, som kastar nytt ljus över både gärningsmannen och offret.

I Ferdinand von Schirachs egen familj har frågan om skuld varit högst närvarande ända sedan andra världskriget. Hans farfar Baldur von Schirach var Hitlerjugends ledare, satt på de anklagades bänk i Nürnberg och blev liksom Albert Speer dömd till 20 års fängelse som han avtjänade i Spandau. För Ferdinand von Schirach var han och hans gärningar på alla sätt främmande, något han skrivit mycket insiktsfullt om i en artikel i Der Spiegel.

Så när Fallet Collini kom ut i Tyskland såg det ut som ett slags litterär uppgörelse med farfadern. Men det finns också ett annat fall, som mer liknar det i von Schirachs roman, och det är fallet med SS-officeren Freidrich Engel, som dog en naturlig död vid 97 års ålder i Hamburg, och som precis som Collini var ansvarig för en vedergällningsaktion där 246 italienska fångar dödades. Han blev dömd först i en italiensk domstol och sedan i en tysk, men eftersom han var 93 när domen föll slapp han sitta av straffet.