Federico García Lorca har sitt korta liv till trots kommit att framstå som en av 1900-talets största diktare. Både hans dramer och hans poesi lockar ständigt ny publik och nya läsare.

I denna nyöversatta volym finns två berömda oden och det anförande Lorca vid 1920-talets mitt höll över den store barockpoeten Luis de Góngora, men framför allt diktsviten "Divan från Tamarit".

Divan kommer från det persiska diwan, vilket betyder "en samling dikter". Tamarit är också ett persiskt ord som betyder "rikligt med dadelpalmer". Det var också namnet på en släktings sommarhus, "Huerta del Tamarit", granne med familjen García Lorcas hus, "Huerta de San Vicente", och i Lorcas tycke en av de vackraste platserna på jorden.

Lorca läste mycket arabisk poesi i sin ungdom och i Divan från Tamarit, som han skrev mot slutet av sitt korta liv, återknöt han till den dikt som en gång gjort så starkt intryck på honom. Diktsamlingens tillkomst sammanföll också med ett nyvaknat, utbrett intresse för arabisk kultur i Spanien under tidigt 1930-tal.

För att förstärka den arabiska stämningen i dikterna delar Lorca in dem i Ghaselas och Kasidas. Liksom i de arabiska förebilderna handlar Lorcas Ghaselas främst om kärlek och erotik, medan Kasidas framför allt är fokuserade på döden. Båda är teman som ständigt återkommer i Lorcas verk, och som i Divan från Tamarit renodlats till en osedvanlig skönhet.



FEDERICO GARCÍA LORCA föddes i Andalusien 1898 och mördades 1936 av de spanska falangisterna. Lorca räknas till en av den moderna tidens största dramatiker och poeter. Han fick sitt genombrott 1928 med diktsamlingen Romancero gitano, men flera av hans dramer och diktsamlingar, bland dem Divan från Tamarit, publicerades först efter hans död.



MARIKA GEDIN har av Lorca också översatt På Sirius finns barn (en antologi tillsammans med Anders Cullhed), Sviter, Poet i New York, Fyra korta stycken (dramer), Fisk, Himlakroppar och glasögon samt pjäserna Publiken och Så går fem år.