Mullbärens lukt sitter fortfarande i mina kläder Men mullbären finns inte längre! Och fiskarna simmar inte längre mot strömmen Utan följer med den till havet Vem kan tjäna sitt levebröd på ett minne, vars jord göds av lik och vem kan besegra sin nutid med en vandringsstav? Att med enkla, ibland raffinerade och ironiska ord utsäga människan snärjd av det absurda våldet, att utan patos skriva det irakiska folkets elegi är något som denne alltför oöversatte poet kan tillskriva sig, för vilket han är värd all respekt. Julien Burri, 24 heures, 9 september 2003