Bergen är äntligen vita av snö. Max och Uno får mandariner i fickorna av pappa och spänner på sig sina snowboards. Först glider Uno iväg, efter åker Max. Men backen blir längre och längre, den tar liksom aldrig slut. Dom vrider, svänger och trycker så snön sprutar. Jiha! ropar Max när han stannat. Har dom åkt fel? Det är lugnt, säger Uno, han vet vägen.

Det knäpper och knakar i skogen, ögon glimmar mellan granarna där pojkarna pulsar genom dalen. Då plötsligt! Enorma fotspår i snön, någon har gått där, någon vars fötter är mycket större än en människas. Och nu lösgör sig en stor varelse ur de svarta skuggorna, snön knirrar och knarrar under hans tunga kropp - snömannen! Utan ett ord lyfter han upp pojkarna och springer iväg.