Låt mig säga det först som sist: det här är ingen roman. Det är en bok om personlig utveckling, men inte på ett teoretiskt sätt. Det handlar om en människas utvecklingsprocess, från upplevelsen att vara drabbad av ödet till att känna att han verkligen lever sitt liv och är på rätt plats i tillvaron. Det är en saga om att hitta sin egen karta och leva efter den.

Den här berättelsen handlar om en man som tvingas till en nödlandning och hans väg tillbaka. Jag hoppas att du som läsare lockas att följa med i hela processen och förhoppningsvis också själv ta del, med hjälp av de övningar och reflektioner som finns i slutet av varje kapitel. Utifrån referenserna kan du som är intresserad gå vidare och botanisera på egen hand.

Jag hoppas att texten också ska kunna vara hjälp och stöd för dig som kanske själv just har nödlandat och famlar i mörkret.

Det finns många självutvecklingsböcker fulla av kloka råd och tips. Men det jag själv saknat i flera av dem är det motstånd som vi också måste ta med i beräkningen när vi ger oss ut på en utvecklingsresa. Trots att vi säger att vi söker förändring är vi ofta motståndare till det som kan främja vår egen utveckling. Vi vill inte ha det som känns obekant samtidigt som vi vill framåt. Vi vill i alla fall inte ha smärtan eller de tillstånd av ovisshet, förvirring eller frustration som vägen mot förändring kan visa sig innehålla. Det är först när vi böjs av livet eller till och med tvingas ner på knä som vi blir mottagliga för det faktum att vi kan behöva förändra någonting. Det är våra kriser som får oss att växa. 

Men det räcker inte heller med att vilja. Vi har oftast svårt att lära oss nya synsätt på egen hand och vi behöver samtala och reflektera tillsammans med andra det är så vi upplever mening med det som händer oss. Vi behöver få nya tankar och filosofier presenterade för oss och ibland behöver vi bli ifrågasatta i det vi själva tycker, känner och tror. Vi behöver någon eller någonting som kan fungera som en lärare eller mentor, åtminstone för en tid. Så småningom är det dags att gå vidare och på sikt allt mer bli våra egna lärare, i takt med utvecklad självkännedom och förmåga att iaktta oss själva på ett kärleksfullt sätt.

- Eva Sanner