Ett himmelskt djur, ett animal coeleste, är vad han vill äga, Carl Jonas Love Almqvist. En varelse som vare sig är mänska eller djur, fågel eller fisk. Finns det sådana? Almqvist är som ung informator på Fagerviks gård i Finland. I hans arbetsgivares studerkammare finns märkliga naturalier, men i stallets törnrossnår kryper den underligaste varelsen av alla kring. Ros kallas barnet. En vildunge att fostra och forma i Rousseaus anda, ett oskrivet blad, ännu varken flicka eller gosse.

Lacrimosa är historien om: 
- hur Ros följer Carl Jonas Almqvist till Stockholm och kvarteren i Klara 
- hur Ros lär känna mamsell Emilie Högqvist, möter kärleken och hamnar vid den Kungliga Teatern 
- hur Ros till slut återfinner sig själv vid en kust långt borta 
men det är också en berättelse om tårar, arsenik och en olöst 1800-talsgåta.

Lacrimosa är en suggestiv och rikt flödande roman om kjolars och byxors betydelse och om en av den svenska litteraturens mest fascinerande gestalter, Tintomara.

Eva-Marie Liffner har tidigare varit verksam som journalist och har belönats med ett flertal priser för sitt författarskap, bland annat Polonipriset för sin debut Camera (2001) och Göteborgs-Postens litteraturpris 2012. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, för romanerna Imago (2003) och Lacrimosa (2011).  2016 utkom Blåst! 

Fylld av livskraft och raffinerade inslag.

Dagens Nyheter

Vacker som rosen och vass som dess tagg. Helt förförande!

SR Kulturnytt

Det är romantiskt, Almqvistskt och mycket Eva-Marie Liffnerskt.

Aftonbladet

Charmigt och elegant.

Borås Tidning

Augustnominerad 2011. Juryns nominering:
"Lek med tanken att Almqvists Tintomara hade haft en förebild, måttligt förtjust i porträttet av sig själv. I Eva-Marie Liffners Lacrimosa skriver den könsöverskridande Ros sin hämnd, en i lika delar hätsk och kärleksfull memoar över en självgod och strulig Almqvist. En historisk giftskandal vävs in i berättelsen lika flyhänt som han själv en gång gjorde skotten på maskeradbalen till en del av Drottningens juvelsmycke. Romanen är komplex, motsägelsefull och rolig, både pastisch och hyllning, en galopperande tidsmaskin som blåser liv i det tidiga 1800-talets Stockholm, språk och litteratur."