Det är en omvälvande utveckling som äger rum i Europa i början av 1800-talet, då privata konstskatter som förvandlats till offentliga samlingar ska möta en större publik. Konstsamlande och konstproduktion var tidigare en angelägenhet för en krets priviligierade – kungligheter, aristokrati och ett förmöget borgerskap. Men efterhand öppnas salonger och gallerier, byggs nationalmuseer och visas världsutställningar. De stora privata, ofta furstliga, samlingarna blir publika och vårdas som en del av en nations kulturella minne och identitet.
Söndagarna är allmänhetens dag och då fylls museisalarna av medborgare ur alla samhällsklasser. Men hur ska de ta till sig skatterna i konstens nya rum? Eva-Lena Bergström, museolog och avdelningschef på Nationalmuseum, visar hur betraktandet av konst blir en socialt kontrollerad umgängesform. Hon granskar instruktioner, beteendekoder och normer som förmedlas i illustrerad press, museivägledningar och konstkritik.