Mer än tusen svenska kvinnor ägnade sig åt konstnärlig verksamhet under 1800-talet. De tecknade, målade i oljefärg och i akvarell, skulpterade, xylograferade, litograferade, fotograferade, broderade, tecknade mönster, vävde. Inget område var främmande för de kvinnliga konstnärerna. En del fick god utbildning, många var självlärda.
I början av seklet var de flesta naturligt nog amatörer och kom inte sällan ur adliga kretsar. Vid seklets slut var många professionella och hade som sina manliga kolleger studier vid konstskolor hemma och utomlands bakom sig. Denna bok ger inblick i deras historia och i de kulturella rikedomar som de har lämnat efter sig och som gömmer sig i museer, arkiv och privata hem.
Under 1800-talet växte det moderna samhället fram. Industrier grundades, nya kommunikationer underlättade, den dynamiska utvecklingen lockade människor till städerna. Nya klasser och grupper formade sig och trängde in i det offentliga livet. Bland dem som gjorde sig hörda och krävde frihet och rättigheter var kvinnorna.
Inte heller bildkonsten gick fri från förändringar. Och i dessa förändringar deltog kvinnor aktivt. Konstföreningar bildades. Fria konstskolor inrättades. Nya trycktekniker mångfaldigade lätt och billigt bilder som spreds till en stor publik. Institutioner som Kungl. Akademien för de fria konsterna släppte undan för undan in kvinnorna som elever och som ledamöter.
Under 1800-talet trädde kvinnorna in på konstens arena så framgångsrikt att de vid sekelskiftet 1900 uppfattades som ett hot av många. De förtalades som sämre konstnärer och okvinnliga. Idag är det en historisk pinsamhet.
Eva-Lena Bengtsson är fil. dr och intendent vid konstakademien. Barbro Werkmäster är konsthistoriker och fil dr honoris causa. Hon har arbetat med kvinnors konst och bild för barn.