Eva Adolfssons förra roman Förvandling, som hon vann Sveriges Radios romanpris med, blev med sin humor och sitt allvar så angelägen och aktuell i sitt sätt att ställa frågor kring kvinnlighet, kärlek och skapande.   De frågorna är lika levande i hennes nya roman, som också den handlar om en modern intellektuell kvinna. Hon befinner sig mitt i livets stora berättelse, om familj och arbete och sökandet efter sin plats i tillvaron. Men mitt där inne i livet kan det uppstå en sidoberättelse, liten kanhända, men långvarig och hållfast ska det visa sig trots dess slingriga förlopp och hålrum av frånvaro. Så är det för kvinnan i Eva Adolfssons roman.   Det börjar som ett äventyr, just när tillvaron är riktigt mörk; flyga iväg till ett annat land, möta en man som det lyser om, och något uppstår. En bredvidkärlek en underjordisk kärlek. Är det eskapism? Nej, verklighet, likafullt som äktenskap, barn, arbete, skapande. Och berättelsen om den lilla historien växer, och blir en hel kärleksroman.   Med sitt på en gång känslostarka och reflekterande språk gör Eva Adolfsson hänförelse och längtan verkliga, och viktiga, kanske i allas liv dessa tillfälliga palats av lycka, ögonblick av överdåd, då strömmarna mellan människor av samhörighet och värme är starkare än förlusterna, än sönderfall, sjukdom och död. Då kärlek råder.