Poeten Vihtori Korhonen har illa halkat på is.
Han är ett till synes bortslängt skräp och en liggande
människoexistens medan andra vandrar förbi.
Hans liv har i all poetiskhet flutit ganska torftigt.
Namnet Vihtori är dock förfinskning från Viktor,
segraren, vilket torde förutspå framgångar.
Han har vandrat mot Parnassen, men vägen
dit är stenig och besvärlig.
Han är rotlös i en föränderlig värld där
inte ens bondkärringar får leva i frid.
Berättelsen har ett yttre spänningsmoment
i om han upptäcks av förbipasserande
och ett inre i hans försök att sy ihop de
psykiska sår som rotlösheten och ensamheten
har rivit. Stora drömmar och på sätt och vis
"kejsarens nya kläder" tycks fungera som
botemedel tills …
Den här korta romanen är en absurd
beskrivning av Vihtori Korhonens liv.
Den finska titeln kan översättas
till "Den första frillan och drömmarna".