Det svenska välfärdssamhälle som byggdes upp under 1900-talet var ett storslaget samhällsexperiment. Det som tidigare i historien setts som ouppnåeliga drömmar blev nu plötsligt verklighet för många. Men sedan en tid tillbaka befinner sig detta samhälle i sönderfall: sociala reformer rullas till­baka, ojämlikheten ökar, massarbetslösheten har blivit en normalitet. Därför blir de texter av Ernst Wigforss som ställts samman i Kan dödläget brytas? inte bara av historiskt intresse. Här blottläggs de ideologiska källorna till de framgångsrika reform­erna. Här finns konkreta förslag att åter föra upp på dagordningen. Här döljer sig också en överraskande modern politisk metod. Målet för Ernst Wigforss var jämlikhet. Vägen dit gick över en fördjupad demokrati. Men frågan om hur det nya samhället skulle­ se ut i detalj lämnades öppen.­ Hans utopi var provisorisk. Och häri ligger­ dess styrka: hans jämlikhetsvision måste i varje tid formuleras på nytt. OM ERNST WIGFORSS Ernst Wigforss föddes 1881 i en hantverkarfamilj. Redan 1908 skrev han en bok om marxismens historiesyn och blev därigenom en man att räkna med i den politiska debatten. 1919 kom han in i riksdagen och 1920 i SAP:s partistyrelse. Sedan verkade han inom parti­ledning, regering och riksdag fram till 1952. ­Under tre perioder var han finansmini­ster, varav den viktigaste perioden ­sträckte sig mellan åren 1936 och 1949. Då blev han måltavla för borgerlighetens hat. I sin fanatiska strävan efter jämlikhet påstods Wigforss ha satt avunden i system. Ernst Wigforss var författare till en mängd böcker och artiklar. Han var verksam fram till 1975 och avled den 2 januari 1977 UR DANIEL SUHONENS FÖRORD Paradoxen är alltså att dagens socialdemokrati befinner sig allt längre från Wigforss idéer och strategier om demokratisk socialism samtidigt som vår tids problem allt mer liknar de som Ernst Wigforss brottades med och sökte lösningar på. Just därför framstår Ernst Wigforss texter idag som så angelägna och aktuella. UR NIKLAS NÅSANDERS INLEDNING Det vilar en tystnad över dagens politiska debatt. Man upptäcker den kanske inte mitt i mediebruset. Där kivas det och vänslas, där prasslas det, putsas och fejas. Där råder det till synes en febril aktivitet. Det är först när man tar ett steg åt sidan som den stora tystnaden blir påtaglig. Ingen talar om vart vi är på väg. Ingen talar om vilka värden vi vill förverkliga eller vilket samhälle vi innerst inne skulle vilja leva i. Det är som om den liberala profetian om historiens slut slagit in och blivit det politiska samtalets grund. Att i detta läge återvända till en av det svenska 1900-talets centrala tänkare är livgivande och lärorikt. Hos Ernst Wigforss finner man det mesta av det som saknas i samtidsdebatten. Där finns visioner och praktisk politik. Där finns förnuft, fantasi, utopi och ett prövande jordnära tänkande som det råder sådan brist på idag.